frost.

Grace har alltid betraktat vargarna i skogen, speciellt en har fångat hennes intresse. Den gulögda vargen, hennes varg och han har betraktat henne tillbaka. Vargen räddade livet på hennes när hon var liten och sen dess har han alltid hållit koll på henne.
Sam, hennes varg. Han blir varg varje vinter och tillbaka till människa varje vår.
Tillslut från dem äntligen träffas och det är som om dem har känt varandra i all evighet men den här gången så kommer han inte bli människa igen och Grace får kämpa för att hålla honom kvar.

Det absolut bästa stycke i hela boken.
Att lämna dig(trådar för alltid sammanflätade)
ditt eget liv, försagt och längt och växande
ömsom instängt, ömsom utsträckt
så att ditt liv ibland är som en sten inom dig och ibland som en stjärna

"Jag började förstå poesi"

En av det bästa böckerna jag läst.
Grät mig igenom dem sista 40 sidorna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0