Lyckan genom sorgen

Hon skriver att hon älskar honom, att hon inte alltid kände så, men att hon gör det, att det är allt hon vet, och att kärleken är evig, vår kärlek är en skugga av Guds kärlek, att den är evig vad som än händer, att det både är en tröst och en skräck, men så är det, kärleken är evig, och att inbilla sig något annat, vad som helst, är det största felet man kan göra som människa, att den som inte griper kärleken medan det finns tid riskerar att förlora sin själ för evigt.

              ~Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn, sida 120~