Livet ligger framför mig men jag vill bara backa tillbaka.
Solen höll precis på att gå ner över skimrande horisonten och vågorna slog mot de m steniga klipporna. Precis som de alltid hade gjort. Sommaren hade kommit men jag visste att det inte skulle bli som vanligt.
Jag satt där på den rostiga gamla bryggan och väntade, väntade på honom. När jag hörde fotstegen från hans trasiga, gamla converse, ställde jag mig upp. Han stannade några meter ifrån mig och blickade ut över de glänsande havet. Jag kunde inte låta bli att vända mig om och kika på honom. Att se hans bruna hår dansa vilt i vinden. Det var som en saga, men jag vände snabbt tillbaka blicken ut mot havet. Snart kunde jag höra hur han sakta började släntra närmre och närmre tills han stod så nära att när jag vände mig om kunde se djupt in hans gröna ögon men han mötte inte min blick. Det var inte som vanligt. Han log inte hans bländade leende och hans ögon tindrade inte mot mig. Jag visste egentligen vad han ville säga till mig. Jag hade vetat det hela tiden egentligen men jag hade inte velat förstå.
Skrev detta för något år sen och hittade det precis. Fixat och donat med texten men säg gärna vad ni tycker! Både bra och dåligt :)
Tur att du hittade för den är jätte bra!! Älskar hur du typ får med ALLT på så kort bit!! Känslor, miljön, händelse.. ALLT! Och man bara läser det och ser allt framför sig!!<3<3 Förlåt, men jag kommer inte på något dåligt, typ möjligtvis att du kanske har glömt något komma tecken någonstans XD
Jag tycker det var as-bra!
Jättebra! Jag vill höra fortsättningen, spännande nu ju haha..
Vad duktig du är på att skriva Olivia!
Jättebra text men minska ner kommatecknen!
