Lyckan genom sorgen

Jag ska stiga upp tidigt och gå ner till stranden och stå där en stund och titta ut över gyttjebankarna, precis som jag gör varje dag. Jag kanske säger någonting och lyssnar på vinden. Jag kanske letar några minuter efter en glimt av den färgskimrande luften, men jag vet att jag inte kommer att hitta den. Jag kommer bara stå där och andas in lukten av hav och lyssna på vågornas vänliga skvalp mot stranden.
Vinden i luften, rasslet i sanden och sjöfåglarna...och sedan går jag hem igen och försätter att leva mitt liv.
Det är så det blir.
Man fortsätter bara.
Det finns inga slut.
                                      ~Om jag inte hade sett honom, sid 381