Vi gick för långt, nu är det försent.

"Kate", viskar jag. "Mamma är här." När hon vrider på huvudet och fokuserar mig med blicken lyfter jag hennes handflata till munnen och placerar en kyss i mitten. "Du är så duktig", säger jag till henne, och så ler jag. "När jag blir stor vill jag bli precis som du."
Till min förvåning skakar Kate på huvudet. Hennes röst är fjäderlätt, trådtunn. "Nej, mamma", säger hon. "Då blir du sjuk."

~ Allt för min syster

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0